Svar till syster och alla andra som vill lyssna.
det är inte så mycket min situation som att allt verkar hända mig hela tiden.
Det är mycket som händer hela tiden, men det är alltid två steg framåt ett tillbaka.
det känns som jag har nya saker att acceptera varje vecka.
Min familj säger att dom finns för mig,det tycker dom nog att dom gör, men det känns inte så.
Jag har alltid varit extra mamman till mina systrar, jag har alltid fått varit vuxen även som barn.
Men sanningen är att jag inte har någon att vända mig till när jag mår dåligt.
jag menar inte att hacka på familjen, utan det är bara så det är, jag har alltid varit utanför det kan ju vara att det är en betydande ålderskillnad emellan oss alla tre.
Jag är annorlunda , vill inte vara som alla andra.